Mitt i min tacksägelse- och skördefest stannar jag upp. Jag tänker på mina afrikanska systrar och bröder. De som fått vänta på regn i åratal och ser sina djur och barn svälta. Jag tänker på människor vars skördar slår fel, på odlingsmarker som stjäls och utarmas av multinationella bolag, på jordar som förgiftas av kemisk industri. Jag tänker på barn i storstädernas slum som söker mat på gator och soptippar. Jag tänker att något har gått alldeles snett i vår värld. Också i dag kunde varenda människa på jorden få äta sig mätt om resurserna vore annorlunda fördelade. I västvärlden slängs hälften, jo det är sant, hälften av all mat som produceras slängs bort.
Vi kan fara till månen och forskarna tror nu att vi kan skicka partiklar med högre hastighet än ljusets. Kan det då vara så svårt att ordna bevattningssystem och livsmedelstransporter till katastrofområden?! Vi kan bygga fasansfulla vapen och hängande trädgårdar i New York, kan det då faktiskt vara så svårt att utveckla hållbara jordbruksmetoder för tredje världen? Om de klokaste hjärnorna slås ihop och de rikaste börsarna öppnas kan vår underbara planets fantastiska resurser fördelas jämnare. Det handlar om vår inställning. Det handlar om vår girighet. Det handlar om stormakternas beslut, men också om dina och mina beslut i vardagen. Jag handlar lokalt i så stor utsträckning som möjligt. Jag köper rättvisemärkta produkter. Jag frågar efter ekologiska varor i butik och på restauranger. Tillsammans kan vi förändra. Vi är Guds händer på jorden.
Katarina Gäddnäs är författare och journalist.
